Åkerböna har odlats i många tusen år av människan och i Sverige finns fynd som visar att det åts här redan 4000 år Fvt (före vår tideräkning). Den är, till skillnad från vad namnet antyder, inte en böna utan en ärta och inom humankonsumtion går den under namnet Bondböna. Bondbönan är något större men är samma art som Åkerbönan. Tyvärr är bondbönorna i butik nästan uteslutande odlade utomlands då det inte finns någon större marknad för denna utmärkta proteinkälla bland svenska konsumenter.
Åkerbönan på fälten här går som foder till djur. Detta då den är en utmärkt proteingröda och därför kan ersätta sojan som vi ju vill använda så lite som möjligt. Eftersom ärtväxter, eller egentligen baljväxter generellt, kan vara lite kräsna gällande temperatur, jordmån och andra växtbetingelser är det ganska begränsat område i Sverige som passar till att odla åkerböna och andra baljväxter och därför bör vi vara rädda om åkermarken i dessa områden. Just åkerböna gillar lite vattenhållande marker och här i området passar en hel del mark bra till denna gröda. Den kräver en relativt lång säsong. Numera finns det tidigare sorter men jag minns under min uppväxt hur åkerbönan stod där helt torr och svart ända tills frosten kom innan den tröskades. Numera skördas den visserligen sent på säsongen men närmare september.
Man kan se två typer av åkerbönor på fälten, den vitblommiga och den brokblommiga. Den vitblommiga har något kortare utvecklingstid och har ett lägre innehåll av Tanniner, ett ämne som gör att ärtan smakar beskt, än vad de brokblommiga har. Tanninerna gör också att proteinet har lite sämre smältbarhet, alltså inte kan tas upp optimalt därför används oftast de vitblommiga till grisar och de brokblommiga till nöt och får (som idisslar).
Förutom att åkerbönan är en utmärkt proteingröda är den kvävefixerande och har ett kraftigt och djupt rotsystem som bidrar till att ge en god struktur i jorden. Kvävet i luften samlas upp av växten och med hjälp av bakterier i marken samlas kvävet i små knutor och blir då tillgängligt för växten. Detta är en process alla baljväxter utför tillsammans med bakterier i symbios. Det gör att baljväxter är väldigt bra att kunna få in i växtföljden då man kan utnyttja det kvävet till efterföljande gröda. Tyvärr finns det flera jordburna sjukdomar som går på baljväxter vilket gör att man inte odlar dem oftare än med 5-7 års mellanrum.
2024 odlades det 42 506 hektar med åkerböna, ärter och foderbaljväxter i hela landet och Hallands andel var då 1378 hektar. Flest hektar odlas i Västra Götalands län och Uppsala län.
Solöga - vildmarkens visdom
Efter varje växt (om de finns med i boken) som vi redovisar här, kommer vi lägga in Carina Solöga Hagman tolkning om vad växterna vill berätta för oss. Hon lyfter fram vildmarkens visdom i sina böcker: "Djurens språk" & "Växterna språk".
Bönor enligt Solöga: "Tålamod gör vägen lätt". Ja och det är precis vad vi går igenom i denna process med solcellsindustrin, vi tränas i tålamod!
Sockerbetor (Beta Vulgaris)
Just nu kan man se stukor med sockerbetor om man åker från södra Halland och ner över Skåne. Plockningen av sockerbetor börjar i augusti-september och håller på ända till december. I Sverige är vi självförsörjande på spannmål, morötter och socker. Lite krasst kan man säga att vi i Sverige kan äta morotsbröd som enda livsmedel, förutsatt att vi steker den i en panna utan jäst och använder vatten som degspad, eller använder oss av surdeg.
Första gången man dokumenterade användning av socker i Sverige var på Heliga Birgittas begravning. Under 1500-talet och fram till 1800-talet var det en exklusiv medicin för de allra rikaste i Sverige då det importerades från mellanöstern och framställdes av sockerrör som inte gick att odla i Sverige. Under 1800-talet upptäckte man att man kunde utvinna socker från foderbetor och att det fanns betor med mer socker i än andra och då började förädlingen av att få fram en sockerbeta. För ca 100 år sedan fanns det över 100 sockerbruk i Sverige som raffinerade och fick fram socker. Under 1900-talet ökade användningen radikalt och många hade plötsligt råd att använda varan. 1907 startades Svenska sockerfabriksaktiebolaget (SSA) och sockret subventionerades genom lägre skatter och man arbetade hårt med att få ut sockret till allmänheten och försöka få bort stämpeln att det var en lyxvara.
Skåne, Gotland och Öland var de ställen där man odlade mest sockerbetor även om man under början av 1900-talet odlade sockerbetor ända upp till Mälardalen. Även idag har Skåne den största andelen odlare och det är också i Örtofta, Skåne som landets enda och sista sockerbruk finns. Under 50-talet stängdes nästan hälften av alla sockerbruk under bara ett tiotal år och när SSA köptes upp av det danska bolaget Danisco 1992 fanns endast 7st. sockerbruk kvar i Sverige. Numera ägs Danisco av det tyska bolaget Nordzucker, eller Nordic sugar och Sveriges produktion ligger under Dan sukker. Fram till 2017 skedde odlingen utifrån tillköpta kvoter för att inte överproducera socker. När kvoterna togs bort kunde lantbrukarna själva bestämma hur mycket de ville odla.
Sockerbetor är i vårt lantbruk en pålitlig gröda. När torkan slog till 2018 tog det hårt på betorna men tack vara att de växer även på hösten tog de god fart när regnen kom i september och skörden blev bra vilket hjälpte upp ekonomin då resten av skörden blev så låg. Betorna sås på våren med en såmaskin som är för radodling. De är känsliga för kyla i början, ogräs och borbrist precis som andra betor typ rödbetor och gulbetor. Jorden förbereds genom att kalkas då betor trivs i kalkrika jordar.
När man går ut och fikar bjuds man oftast på två sorters socker: Danskt socker och rörsocker (och med rörsocker menar jag inte att de ligger i pappersrör utan att det är tillverkat av sockerrör). Jag brukar få väldigt förvirrade svar när jag frågar var det svenska sockret är. Många anser att rörsocker skulle vara bättre än vanligt socker och blir irriterade när jag säger att jag hellre står över socker än använder något som odlats på ett sätt jag inte är bekväm med som svensk bonde och som dessutom åkt ända från andra sidan jorden och hit. I en hel del recept man hittar står det också att man ska använda just rörsocker och ibland står det inom parentes att vanligt socker fungerar men inte är lika bra för miljön. Detta är helt missvisande dels då rörsocker och betsocker är kemiskt identiskt och dels då reglerna för t.ex. ekologisk odling skiljer sig markant från Sverige i övriga världen.
I Sverige har vi en sträng lagstiftning när det kommer till att producera foder och livsmedel. Eftersom vi är med i EU måste vi följa de direktiv som beslutas i EU-parlamentet, men vi måste också förhålla oss till de regler våra egna länder beslutar. Europaparlamentet lägger alltså ribban för hur hela EU ska producera mat och sedan får varje land enskilt besluta om de vill hålla samma nivå eller strama åt ytterligare. I Sverige har man beslutat att vi ska ha en hård åtstramad miljölagstiftning och därmed gå i spetsen för att förändra hela EU:s miljölagstiftning och förhållning till hur ett hållbart jordbruk ska brukas. Problemet i detta förhållningssätt är att EU dessutom har lagar kring konkurrens och handel vilket innebär att import och export mellan EU-länder förenklas och att man inte får hindra konkurrens mellan olika företag i olika länder. I praktiken innebär det att man i Sverige kan hitta livsmedel som är betydligt billigare än de svenskproducerade livsmedlen och att offentlig förvaltning i lagen om upphandling inte får neka en produkt enbart på premissen att den är utländsk eller att den inte producerats efter svenskt regelverk. EU:s regelverk är överordnad enskilda länders.
Som exempel kan vi ta odlingen av ekologiskt socker. Dansukker odlar ekologiskt socker i Afrika och Sydamerika. Det är alltså inte svenska sockerbetor utan sockerrör som det ekologiska sockret kommer från. Eftersom det är billigare att odla ekologiskt i de länder som inte behöver följa den relativt strikta europeiska lagstiftningen gällande växtskyddsmedel och kemikalier blir följden att man istället för att köpa in svenskt konventionellt odlat socker, som trots allt odlas utifrån en mycket strikt miljölagstiftning, köper in socker som har färdats runt halva jordklotet innan det landar här.
Försök till ekologiskt odlade sockerbetor görs i Danmark, Tyskland och Litauen, och på ett fåtal gårdar odlas det även i Sverige. Skördeavkastningen för en ekologisk odling kontra den konventionella är betydande. På en ekologisk gård kan man skörda runt 45 ton per hektar medan en konventionell odlare i genomsnitt får runt 60-70 ton per hektar.
